Kärlek från ett barn
När jag tittar tillbaka på mina fyra barn så har ju alla sin historia men jag tror ändå att lite är det samma.
Min minsta som är lite mer än 1 år tittar på mig och jag kan se kärleken i hans ögon.
Tredje barnet är snart 8 och då kan man ibland skymta samma ögon men nu har hon en egen vilja som hela tiden ska testa sina gränser. Andra barnet är 14 och där är kärlek fast på ett annat sätt på nått vis... Hon tycker ju mest att jag är pinsam och så fattar jag ingenting. Som om man var på olika planeter ungefär.
Äldsta barnet är 16 och här har man mer och mer över gått till en mer vuxen relation som är lugn och mer samtalande.
Ja detta är mina erfarenheter. Som jag uppfattat det.
Min minsta som är lite mer än 1 år tittar på mig och jag kan se kärleken i hans ögon.
Tredje barnet är snart 8 och då kan man ibland skymta samma ögon men nu har hon en egen vilja som hela tiden ska testa sina gränser. Andra barnet är 14 och där är kärlek fast på ett annat sätt på nått vis... Hon tycker ju mest att jag är pinsam och så fattar jag ingenting. Som om man var på olika planeter ungefär.
Äldsta barnet är 16 och här har man mer och mer över gått till en mer vuxen relation som är lugn och mer samtalande.
Ja detta är mina erfarenheter. Som jag uppfattat det.
posted by Malin at 12:55
2 Comments:
Å, det finns ingen kärlek som gör en så lycklig! Fel: det vet man ju förstås inte. Det gör det säkert.
Men när jag har fått varma, varma mail från döttrarna eller en kram från sonen som nyss ätit plättar hos mig .., ååå, så lycklig jag blir! Sånt lever man på länge, länge.
Ja men det är ju så jag menar. Att det så småning om blir nästan som när dom var små fast annorlunda ändå...
Skicka en kommentar
<< Home